29 juni 2019 – 24 augusti 2019

”Let there be rock”

Johan Bergmark är en tinnitusskadad rock’n’roll-fotograf med förkärlek för människor. Han föddes 1969 i Kärrtorp söder om Stockholm, uppväxt i Huddinge och Norrland via skytteltrafik. Och det är just där, i Norrland som hans rotsystem passar bäst.

Anledningen till att han kom att börja arbeta med fotografi var bara en lycklig slump. Från början fanns passionen uteslutande runt musiken. Det gör den fortfarande. Men på grund av total tondövhet var han tvungen att hitta ett annat uttrycksätt. Fotografi råkade vara ett medium som passade. Det var lätt för honom.

Johan arbetar både digitalt och analogt, med en mellanformatskamera och svartvit film. Han förespråkar slumpen som en god arbetskamrat. När man jobbar analogt så har den en betydligt större närvaro. Det är när det går ”fel” som det händer något extra.

Han föredrar svartvitt framför färg eftersom det är mindre som ”stör”. Man kommer snabbare åt kärnan i bilden. Uttrycket, ögonen, känslan, formen! Han vill i sina bilder inte leverera några svar. Mycket hellre öppna för frågor. Varför står han där? Varför gömmer hon sig? Vad gör han med handen…? Inspirationen hämtar han från musik, film, litteratur, att se på människor i vardagen, mat, dryck, relationer och allt annat som gör livet värt att leva, eller till ett helvete.

Johan har vunnit priset för Nordens Bästa Rockfotograf två år i rad 1994 och 1995. Han är en av två fotografer som blivit antagna som ledamöter av Konstnärsklubben. Han har haft flertalet separatutställningar både i Sverige och ute i Europa. Publicerad i bland annat Mojo, Uncut, Variety, Empire, Washington Post, Herald Tribune, Rolling Stone och Napp & Nytt m.fl.

www.johanbergmark.com

”Fotografen Johan Bergmark har tagit med sig en arsenal av idoler, artister, rockers och popstjärnor till Östersund. Som ett familjealbum spänner bilder över väggarna i tre rum på galleriet Lux (Olle Ljungström får ta störst plats som rockfamiljens överhuvud).
– Det är mindre som stör när det är svartvitt, säger Johan Bergmark när han förklarar sina kontrastrika porträtt.”
— Karin G Jonsson, Östersunds-Posten

”Ändå är det inte stjärnglansen som bländar i Johan Bergmarks avskalat svartvita motiv. Det är ögonen. Både hans ögon som fotograf och hans objekts ögon. Det märks att han är uppriktigt intresserad av människan – inte bara artisten. Han har en förmåga att se dem han möter på riktigt och lyckas på samma gång ta fram något uppriktigt och intimt i deras blickar. Deras själars speglingar?”
— Sara Strömberg, Länstidningen

25 maj 2019 – 24 juni 2019

”Stigen går mej fram”

”För mej går natur, människa och djur in i vartannat, vi hör ihop.
Känslan, intuitionen styr mitt skapande, jag litar till min autopilot.”

Annika Persson är född 1948 och uppväxt i Smedsåsen, Nälden. 1967-1973 utbildade hon sig på Grafikskolan Forum i Malmö samt Gerlesborgsskolan Stockholm. Hennes skapande har alltid handlat om djur – tecknade, serigrafier och skulpterade i lera. Idag har hon sin ateljé på Härke Konstcentrum. Representerad bland annat hos Nationalmuseum och Moderna museet.

”Till det yttre påminner skulpturerna om djur vi känner till, men med sina ibland mänskliga drag är varelser en bättre beskrivning. Det finns inget gulligt över dem, de är intagande på andra sätt. Varje skulptur har sin persona.”
— Maria Ahlström, Volym

”Annika Perssons utställning ’Stigen går mej fram’ för betraktaren in i fablernas värld. Förmänskligandet hos djuren ligger i att man förväntar sig att de när som helst ska börja tala till en. För det är som om de har något att berätta. En hemlighet som man kanske kan få ta del av om man bara lyssnar tillräckligt noga. Ugglan som sitter på en pelare i verket ’Ömtålig’ iakttar besökaren med nyfikna ögon.”
— Freddie Ross, Länstidningen

27 april 2019 – 18 maj 2019

”Fenomen”

I Sara Lundkvists konstnärliga arbete inspireras hon av magiska fenomen, spiritualitet och science fiction där hon är intresserad av att få glasobjekten att spegla begär, hopp och drömmar. Glasobjekt som skulle kunna komma från en annan värld, från det mystiska mörkret till regnbågens alla färger. De senaste tre åren har Sara haft utställningar både nationellt och internationellt.

23 mars 2019 – 18 april 2019

”Gång på gång är skogarna rosa”

”Gång på gång är skogarna rosa” är ett pågående projektet som undersöker förändringar i naturen och i den textila processen.
Utgångspunkten för de textila bilderna är ett fotografi av en skogsdunge och fungerar som förlaga till screen-trycket. Det är tagit på en vandring genom ett naturreservat, en skyddad natur som är både skör och storslagen. Fotografiet manipuleras, zoomar in och ut på samma bild innan det görs till flera olika tryckramar. Det är ett utsnitt av en större verklighet och blir ett redskap i görandet av de nya bilderna. Screentrycket blir en fusion med tydlig avsikt och förutbestämda idéer med improvisation och slump. Görandet av textilen blir en fysisk handling men också en estetisk process. Textilen komponeras, manipuleras, färgas, trycks och sys fast på ytan, lager på lager av tryck skapar nya bilder av en ursprungsbild. På ytan broderas små glaspärlor som växer fram på det tryckta tyget. Ljuset lyser upp ytan och de olika skikten träder fram.

Martina Skyttberg är född 1989 i Östersund och är nu baserad i Stockholm. Hon har studerat på bl.a. Konstfack och London School of Embroidery. Alla verk i utställningen är screentryck och pärlbroderi på handfärgat sidentyg.

”Titeln på utställningen är tagen ifrån en dikt av 1800-talspoeten Emily Dickinson vars originaltitel är ”Frequently the woods are pink”. Bildspråket i dikten vittnar om en skog i förändring i takt med jordens rotation och årstidernas omväxlingar. Skyttbergs verk blir som en analogi till Dickinsons dikt och den ständiga förändringen återspeglas inte bara i hennes metod och bearbetningsprocess av ursprungsbilden utan också i det färdiga verket.”
— Freddie Ross, Länstidningen

”I utställningen känner jag mig som Hans och Greta när de upptäcker ett karamellhus i en upplyst glänta mitt i den mörka skogen. Jag blir lika förundrad över det jag ser.”
— Maria Ahlström, Volym

16 februari 2019 – 16 mars 2019

Konstnärer från Jämtland:
Jimmy Dahlberg
Elisabeth Gothe
Kaj på Höjda
Anna Klara Samuelsson
Christoffer Svensson
Kajsa Tuva Werner

Konstnärer från Medelpad:
Erik Berglin
Catharina Edlund
Ingela Hamrin
Eeva-Liisa Holappa-Jonsson
Erik Lindström
Ulla-Carin Winter

En utställning framtagen av Sveriges Konstföreningar Västernorrland med stöd av Region Västernorrland.

”Utställningens nästa stopp var egentligen Sollefteå efter Sundsvall, men Lux i Östersund fick förtur på grund av Skidskytte VM. De hoppas få in både länsbor och turister i galleriet.
– Vi tycker att det känns kul att visa lokal konst då, vår särart. Det är ett stort åldersspann mellan konstnärerna och en stor variation av uttryck. Traditionellt, ungt, street – det blir verkligen en blandning, säger Anna-Lena Kauppi, från Jämtlands Läns Konstförening (JLK).”
— Sara Strömberg, Länstidningen

”Vad är egentligen naturligt? Var börjar och slutar naturen? Är människan naturlig? De frågorna ställer konstnären Anna Klara Samuelsson i sitt tredimensionella stilleben på Galleri Lux.
– Vax har den där transparenta känslan som även organiska material och de inre organen i en människokropp har. Man får gärna tycka att det är äckligt, det är bara bra, säger hon.”
— Sara Strömberg, Länstidningen

19 januari 2019 – 9 februari 2019

”Vanitas”

En röd tråd i Anna-Karin Brus skapande är att det är collage-baserat, såväl i bild som i ljudform. Till exempel har hon länge arbetat med vanitasmotivet. Det handlar om livets förgänglighet, men också det magiska, mystiska och fantastiska med livet. Intresset kommer från biologistudierna och alla timmar spenderade framför naturfilmer på TV. I serien Vanitas skapas nya bilder genom att kombinera olika gamla foton på verkliga blommor eller djur, vid en första anblick så ser det ganska verkligt ut, men om man tittar närmare så betraktar man en okänd värld. Serien består av olika collageverk: måleri, foto och animation. Genom att låna fotografiets trovärdighet uppstår en förvirring, vad är verkligt och vad är påhittat?

”I vanitasmotiv från barocken kombineras ofta en dödskalle eller något annat föremål som påminner om dödlighet med symboler för välmåga som böcker. Fast böckerna kan, liksom målningen i sig, även vilja säga att till skillnad från livet är konsten lång. Det finns alltså en skillnad mellan biologiska företeelser och konstföremål. Den skillnaden tycks mig upphävd i Anna-Karin Brus verk.”
— Torbjörn Aronsson, Länstidningen

”Det vi ser är något som står över vår logik, men det är trovärdigt utfört i minsta detalj.”
— Maria Ahlström, Volym

8 december 2018 – 12 januari 2019

”Now and Forever”

Now and Forever är en utställning med drömska och dramatiska oljemålningar av konstnär Lovisa Ivenholt.

Lovisa Ivenholt är född 1974 Lidköping. Hon bor idag i Stockholm/Lidköping. Lovisa är utbildad på Kungliga Konsthögskolan Stockholm (2003-2008) samt Pernby Målarskola (2001-2003). Finns representerad hos Östersunds kommun, sammanträdesrummet Norderön i Rådhuset. Hon har även tilldelats stipendium ur Karin Engelfeldts minnesfond som Jämtlands Läns Konstförening förvaltar.

»Det finns kraft och energi i hennes måleri.
Hon har hittat sitt språk i vad som skulle kunna kallas
kontrollerad abstrakt expressionism.
Hon laddar sina målningar med subjektivitet
och en vilja att ge sig själv till känna.
Inom ramen för det avsnitt hon gränsat av till sitt
ryms en mångfald av uttryck, som barockdrag, patternpainting
och drömskt stämningsmåleri.«
– Joanna Persman, konstvetare och konstkritiker

”Först ut är Lovisa Ivenholt som skapat eruptiva, abstrakta målningar. Jag kommer inför vissa att tänka på August Strindbergs expressiva landskapsmålningar. Fast Ivenholt har en stor bredd i sitt uttryckssätt när hon gestaltar olika företeelser som man kan ana sig till med hjälp av färger och titlar. Så har exempelvis ’Jojk’ samiska starka färger.”
— Torbjörn Aronsson, Länstidningen