ANIMAMINA
18 juni 2021 – 2 juli 2021
Från Scoresbysund till Tyrolen till Jämtland. När världen öppnar upp så gör LUX detsamma och välkomnar den österrikiske multikonstnären Hannes Seebacher med utställningen ANIMAMINA – en serie av grafiskt monokromt fotade, speglade och bearbetade isberg från Grönlands djupa hav. Genom speglingen ökar symmetrins magi vilket gör att djuriska och kroppsligt suggestiva formationer uppstår i de dynamiska konstverken.
Fotografierna som ligger till grund för utställningen är tagna av konstnären under en livsomvälvande resa till världens största och mest avlägsna fjord, det legendariska Scoresbysund på Östra Grönland. Seebacher som återkommande genom sin artistiska karriär har arbetat med naturens element och framförallt vatten blev hänförd av både den massiva storheten och det samtidigt pågående tragiska förfallet av de smältande isarna.
“Isbergens abstrakta estetik när de lossnar från den närande modern (glaciären) och faller ner i havet för att föras vidare ut som gigantiska skulpturer genom tidvatten och strömmar av vind och vatten för att sedan förgås – fick mig att känna mig levande i min litenhet, som en del av den symbios vi borde ha med den natur vi är en del av.”
På sommaren, när solens strålar är intensiva, eller som nu – när klimatförändringar och luftströmmar värmer dessa polära områden mer – börjar glaciärer och isberg hörbart att smälta. Luften som släpps ut från den kompakta isen sprakar och plötsligt hörs ett enormt dundrande och en krasch som av åska, föregången av en spricka som en blixt. Och helt plötsligt sprängs isberg stora som skyskrapor med en kraft som resulterar i mindre tsunamis.
Seebacher har även ett djuplodande intresse för mytologi. Kunskapen genom myter och det resulterande svaret från människor på denna kunskap i form av en kult genom ritualer. I de animistiska kulturerna från forna tider upplevdes och sågs världen som animerad i sig själv. Varje naturligt fenomen – vare sig det var en sten, en växt, ett djur, stjärnorna ovanför oss eller vi människor – var ett permanent uttryck för denna själ. I dag lever vi i stor utsträckning i en rationellt dominerad, högteknologisk värld och många är villiga “att ge upp sin kropp”, som ett föremål för förgänglighet och lidande, och överföra deras ”ande”, skild från kroppen, till en utbytbar maskinkropp. Dagens termer som pareidolia/illusioner, som beskriver igenkännandet av ansikten, kroppar i saker och mönster, har ingen betydelse för myten. För Seebacher bär frånvaron av mytologi i västerländska samhällen till viss del ansvaret för att vi genom rationellt tänkande har tappat bort miraklet framför våra ögon, den omedelbara fascinationen av att vara vid liv, att känna hjärtat som slår, den sublima penetrerande känslan av att ligga under en stjärnhimmel på en äng nattetid och att vara öppna med alla sinnen som tar in. Att vara.
Utställningens titel, det egenuppfunna ANIMAMINA, härrör till en reflektion av ordet ANIMA som uttrycker en all-skönhet. Anima kommer från det antika grekiska ordet ”anemos” – vilket betyder luft, vind, andetag eller själ och betecknar de kvinnliga aspekterna i mannens själ. Animus är de manliga aspekterna i kvinnans själ. Anima och animus är två så kallade arketyper i Jungs begrepp det kollektivt omedvetna och ANIMAMINA är en spegling.
Tillbaka till isbergen.
“Ytan på dessa iskroppar är märkt av åratal av fysiska processer. Jag hade faktiskt en känsla av att ha ärrade, misshandlade kroppar med alla typer av linjer och mönster framför mig, även om de bleknar på grund av dess sublimitet.
Dessa linjer och former, passager, broar, åsar, toppar, utbuktningar, håligheter och ytor som ett skrynkligt papper med en plastbeläggning av smältande och delvis omedelbart frysande vatten, kristallklara luftfria inneslutningar som skimrar i alla tänkbara nyanser av färgen blå känns verkligen som en perfekt design, även om de inte är föremål för någon ytlig funktion”, säger Seebacher.
Parallellen med livet är given. När delar går sönder och balansen förloras börjar ett lutande och vridande för att det som inte tidigare var synligt ska komma upp till ytan.
Processen skapar en gungning runt en inre kärna, tills dess att balansen är återskapad för att slutligen visas i en helt annan form.
Metaforen Seebacher använder både i ANIMAMINA och många andra verk är ett föremål för att försöka få oss att återförena oss med kroppen. Enligt konstnären har vi vuxit ut ur himlakroppen jorden och genom vår kropp har vi nått ett stadium av självreflektion på ett evolutionärt sätt. Han anser att vår kropp och dess obegränsade koppling till världen är grunden för vårt tänkande och därför för varje handling. Ett favoritcitat är ”förstå naturen och kopiera den sedan” av Viktor Schauberger. För att göra detta måste du dock vara medveten om din närvaro som enligt Seebacher bara fungerar om kropp, sinne och själ återigen uppfattas som ett.
Medlemmar i Jämtlands Läns Konstförening får fritt hämta ovanstående konstposter under utställningsperioden. Du får även 10% rabatt på konstköp, 40% rabatt på Stora Jamtlikortet samt en lott i Stora Konstlotteriet med vinster för 100.000 kr.
Om Hannes Seebacher
Konst öppnar alla dörrar för tolkning. Och konstnärer gör det också. Några mer, andra mindre. Hannes Seebacher (hannesseebacher.at eller @seebacherh på Instagram) är en konstnär som – enligt vad han själv säger – ”är svår att läsa”, som inte kan kategoriseras och som ständigt förändras.
Han målar. Han skulpturer. Han designar. Han har föreställningar.
Han skapar. Och han skapar med en filosofisk eftertanke. Och han drar sig inte heller för att förstöra sina konstverk – oavsett hur många timmar som ligger bakom en produktion. Förstörelsen blir ytterligare ett konstverk. Hannes Seebacher ser inte sitt skapande som ett yrke. Han är konstnär eftersom han lever det. Och han lever det för att han är det. Hans konst är en form av liv och en resonans.
”Att vara konstnär är inte något man kan lära sig. Du har det med dig eller inte. Och sedan uppfyller du det eller inte. Så det handlar inte alls om att förstås som konstnär genom det verk som blir till. Jag målar inte. Men jag målar också. Jag är en konstnär. Så enkelt är det.”
Hannes Seebacher är född och uppvuxen i Tyrolen Österrike. Efter många år med egna studios i Berlin och Wien samt projektarbeten med och för barn i krigshärjade och fattiga områden i världen är han nu tillbaka i den natur han älskar, i en dal omgiven av massiva bergskedjor, dock på den tyska sidan av gränsen till sitt älskade Tyrolen. Seebacher verkar under vad han själv benämner som all-självfullhet vilket innebär en total öppenhet inför vad som finns därute. ”Ego ludere, ergo sum. Jag leker, alltså finns jag. Jag skapar konst, alltså finns jag.”
